Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /storage/content/32/180832/intersik.se/public_html/wordpress/wp-settings.php on line 18 Yngelproduktion och miljöstress « Intersik

Intersik Startsida

Yngelproduktion och miljöstress

 

Sikynglen kläcker tidigt på våren oftast i samband med islossningen. Vid kläckningen är sikynglen mellan 12-18  mm långa och försedda med en liten gulesäck. 

 

Ett veckogammalt sikyngel

Ett veckogammalt sikyngel

Sikrommen är relativt känslig för surt vatten och den långa utvecklingstiden för sikäggen gör att den älvlekande siken begränsas i vilka vattendrag efter kustområdet som den kan utnyttja för sin reproduktion. Ett pH understigande 5.2 - 5.5 vid fel tidpunkt under rommens utvecklingstid innebär en markant ökad risk för romdödlighet. Motsvarande problem finns oftast inte för den havslekande siken eftersom pH-nivåerna ute på havsbottnen ligger över denna nivå (6.4 -8.6).

Hos den havslekande siken skedde tidigare kläckningen normalt i samband med islossning. Det saknas dock idag publicerad information om effekterna av den under senare år allt tidigare islossningen eller helt avsaknad av is på kläckningstiden. Själva kläckningstillfället kan dock utlösas av förändringar i ljusförhållanden, en snabb temperaturökning i vattnet som påverkar fostrets aktivitet i ägget eller ökade strömmar och vågor.

Starka årsklasser hos vandringssik har visat sig sammanfalla med stabila och låga vattenflöden i lekälven under vinter och vår. Detta anses i sin tur bero på att äggen kräver stabila förhållanden vad gäller både vattentemperatur och vattenhastigheter under utvecklingstiden. Exempelvis har man visat att äggen trots att de till viss del är klibbiga är känsliga för vattenströmmar och kan svepas iväg och på ogynnsamma områden vad gäller både utveckling och kläckning. Kraftiga vindar och stormar som orsakar kraftiga vågrörelser i vattnet efter sikens lek i sjöar och kust, har också visat sig ha negativa effekter på rekryteringen hos sik. Troligen orsakar vågrörelserna att romöverlevnaden minskar. Kalla höstar och tidigt istäcke har därför visat sig gynna överlevnaden för sikrom, då en tidig isläggning ger en stabil miljö genom att förhindra kraftiga skiften i temperaturförhållanden och minska effekterna av exempelvis kraftiga vindar över sikens lekområden.

De nykläckta ynglen är relativt duktiga simmare men klarar i rinnande vatten inte av strömhastigheter över 0,08 m/s och vid högre strömhastigheter driftar de därför nedströms. Sikynglen kan börja äta redan innan gulesäcken är förbrukad. De yngsta stadierna livnär sig främst på små djurplankton varefter de övergår bl.a. till larver av fjädermyggor (chironomider) och knott. Sikyngel är mycket aktiva. Vandringssikens yngel hittas under sina första levnadsveckor i strandområden med lugnt vatten där födotillgången i form av små djurplankton är hög och vattentemperaturen lite varmare. Vandringssikens yngel driftar direkt ut i havet efter kläckning om det saknas selområden nedströms lekområdena. Alternativt om det finns lugna selområden nedströms lekplatserna så driftar sikynglen aktivt nedströms ut mot havet två till tio veckor efter kläckningen. Ynglen kan sedan stanna i mynningsområdet under 2-3 månader (till en storlek av 40-60 mm i längd) och återfinns oftast då i de anslutande lugna partierna av älven eller i älvmynningens grundområden.

Den havslekande sikens yngel hittar man kort tid efter kläckning i de grunda strandområdena främst på grunda rena sandbottnar där de stannar upp till tre månader. Sannolikt ligger därför de huvudsakliga lekområdena i eller i nära anslutning till de grunda sandbottenområdena där de växer upp. 

När den älvslekande sikens yngel vandrar ut i kustområdet skiljer sig både habitatsvalet och tillväxtmönstret åt mellan vandringssikens yngel och den kustlekande sikens yngel. Vandringssikens yngel lever främst i nära anslutning till mynningsområdena i grunda skyddade vikar. I dessa områden är vattentemperaturen relativt hög och strandzonen kan vara vegetationsrik och bottnarna kan både vara mjuka och innehålla algpåväxt och dött organiskt material. Den havslekande sikens yngel hittar man däremot främst på rena och mer exponerade sandbottnar som är fria från både påväxtalger och dött organiskt material. Havslekande sikens yngel upprätthåller sig därmed i områden där vattentemperaturen är lägre än i de områden där vandringssikens yngel växer upp.

Valet av uppväxtmiljö i kusten sammanfaller med det faktum att den havslekande sikens yngel växer snabbare än vandringssikens yngel vid en vattentemperatur kallare än 14 ºC och omvänt, dvs vandringssikens yngel växer snabbare än den havslekande sikens yngel vid vattentemperaturer varmare än 14 ºC. Sammantaget gör dessa skillnader i krav på uppväxtmiljöer att vandringssiken och den havslekande siken kan påverkas olika av olika typer av mänsklig aktivitet och andra förändringar i miljön. Vandringssiken påverkas negativt av vattenkraftutbyggnad vilket dramatiskt kan minska tillgången på reproduktionsområden och tidiga yngelstadiers uppväxtområden. Vidare påverkas vandringssiken negativt av verksamhet som skogsdikning, jordbruksverksamhet och försurning som påverkar lekälvarnas vattenkvalité negativt via sänkningar av pH och ökande mängder organiskt material som exempelvis slammar igen lekbottnar och minskar överlevnaden av rom. Men surt älvvatten kan också påverka de havslekande sikynglen ute i havet.  Surt älvvatten som sprids till grundområdena från älvmynningarna kan ha kraftigt negativa effekter på de sikyngel som lever där då löst aluminium i surt älvvatten är extra giftigt just där älvvatten och havsvatten möts.

De faktorer som tidigare missgynnat vandringssiken är dock idag faktorer som inte ytterligare förväntas förändras i negativ riktning då effekterna av försurning, skogsdikning och jordbruksverksamhet har minskat idag och att vattenkraftsutbyggnad idag inte sker eller sker utifrån ett allt större hänsynstagande till dess miljöpåverkan. Den havslekande siken däremot förväntas påverkas negativt både av en ökad algpåväxt på de grunda bottnarna på kusten och av en ökad temperatur till följd av ett varmare klimat. Detta gör den kustlekande siken sannolikt är mer utsatt än vandringssiken för de miljöfaktorer som förändras idag och som påverkar sikbestånden negativt.