Intersik Startsida

Lekmogen vandringssik (rinnande hane) fångad i hamnområdet i Täfteån (Sverige) senhösten 2009

De två minsta vattendragen som identifierades 2009 var Täfteån och Idbyån. Dessa vattendrag har en årsmedelvattenföring på ca 2 - 2.5 m³/s. I Idbyån fångades i små bakvatten nykläckta sikyngel nedströms den första forsen från havet i slutet av april (där enligt lokalt boende siken har sitt huvudsakliga lekområde). Isen låg då fortfarande utanför åns mynning och vattentemperatur var 2.2 ºC i ån. Samma datum, i anslutning till utloppet i havet, fångades i en landvak också stora mängder nykläckta sikyngel. Veckan efter i Idbyån fångades enbart sikyngel i anslutning till utloppet i havet. I Täfteån fångades relativt mycket sikyngel i och i anslutning till utloppet i havet den 18/5 då vattentemperaturen i ån redan stigit till över 10 ºC och sikynglena därför redan hunnit växa till sig ett antal mm.  Under senhösten stärktes slutsatsen att sikynglen i Täfteån var vandringssik då lekmogen sik fångades vid provfiske med nät innanför mynningen i ån.

Övriga vattendrag där sikyngel fångades 2009 var: Gideälv, Lögdeälv, Öreälv, Sävarån, Rickleån, Bureälv och Åbyälv. I ytterligare 6 vattendrag fångades sikyngel i anslutning till vattendragets utlopp i havet.
 

De preliminära slutsatserna från denna första inventering där fokus främst låg på mindre kustvattendrag är följande:

- Kläckning sker tidigt på våren i samband med vårfloden och ynglen kan då fångas med håv i gropar och bakvatten med mycket låg eller ingen vattenhastighet.

- I framför allt mindre vattendrag där de huvudsakliga lekområdena ligger nedströms forsar nära mynningen återfinns med största sannolikhet sikyngel i vattendraget enbart i samband med kläckning och några dagar framåt. I dessa vattendrag, driftar eller aktivt söker sig ynglet efter kläckningen ut i mynningsområdena. Konsekvenserna blir att det ”tidsfönster i vilket man kan påvisa reproduktion av vandringssik i vattendraget med håvningsmetodik är litet. Detta leder i in tur till osäkerhet i slutsatser om reproduktion av vandringssik förekommer när inga sikyngel fångas i undersökta vattendrag. Även lite större vattendrag som exempelvis Bureälv och Gideälv (10-30 m³/s årsmedelvattenföring) uppvisar liknade mönster i tid (dock med en liten längre tid i vattendraget) vad gäller sikynglenas närvaro i vattendraget respektive utvandring/drift till mynningsområdet.

 - En viktig ekologisk konsekvens av detta mönster blir att mynningsområdets karaktär och lämplighet som uppväxtområde för vandringssikens yngel sannolikt har stor betydelse för bevarandet och utvecklingen av de vandringssikbestånd som har sina reproduktionsområden i ovannämnda typ av vattendrag.

- I lite större vattendrag där det mellan forsarna finns längre selområden som även under vårflod har låg vattenhastighet fångades sikyngel upp till en månad efter kläckning i vattendraget. Sannolikt tillbringar ynglen längre tid än så i vissa av dessa vattendrag men med håvningsmetodik kan ynglen lite längre fram på säsongen inte fångas effektivt. Av de inventerade vattendragen är Sävarån och Rickleån (12-16 m³/s årsmedelvattenföring) typiska för denna typ av vattendrag.  

Bakvatten i Rickleån (Sverige) där sikyngel fångades vid upprepade tillfällen våren 2009

 I Sävarån och Rickleån hittades sikyngel relativt långt upp i vattendraget (10-12 km från mynningen). Sikyngel fångades med håv i dessa två vattendrag ända in i andra veckan av juni då provtagningen avslutades. Redan i juni var det svårt att fånga de då över 25 mm långa sikynglen med håv då de uppehöll sig på djupare vatten samtidigt som dess simförmåga ökat kraftigt. Hur stor andel och hur länge sikynglen stannar i denna typ av vattendrag är idag inte känt men utifrån data från utvandringsfällan strax ovan mynningen i Rickleån i början av 1960-talet fångades 5-6 cm långa sikyngel på väg ut i havet från och med mitten av juli till början av augusti.

På spaning efter sikyngel i Sävarån (Sverige) i början av juni 2009